Provokationsstudier på elöverkänsliga är ingen vetenskap

 Inom vetenskapen finns ett metodologiskt krav för att en teori ska anses vara vetenskaplig, det skall gå att prova teorin på ett sätt, som gör att den går att avfärda.(61).

Det går enkelt att prova det metodologiska kravet på (metodvalet) provokationsstudier, som används på elöverkänsliga. Det är meningen att dess provokationsstudier skall bevisa vetenskapligt, om det finns ett samband, mellan elöverkänsligas ohälsa och mikrovågsstrålning. Forskarna som använder denna metod, påstår att elöverkänsliga inte kan känna/bedöma om fälten är på eller av vid provokation, bättre än friska frivilliga och slår då fast, att det därmed är vetenskapligt bevisat att det inte finns något samband mellan elöverkänsligas ohälsa och mikrovågsstrålning.

För att metoden provokationsstudier skall fungera, måste man först säkerställa att man använder rätt testmaterial, i detta fall äkta elöverkänsliga personer och inte industrilobbyister exempelvis. Det är det grundläggande i denna typ av studie, att det är rätt testmaterial.

Dessa forskare har dock inte fastställt med biomarkörer, att testpersonerna verkligen är äkta elöverkänsliga. Genom denna osäkerhetsfaktor faller därmed dessa provokationsstudier pladask. Man kan inte använda provokationsstudier, som en vetenskaplig metod, för att bedöma om elöverkänsligas ohälsa är kopplad till mikrovågsstrålningen. Forskarna kan därmed inte få ett vetenskapligt svar på sin fråga. Trots det hänvisar alla ansvariga myndigheter, domstolar till dessa ovetenskapliga provokationsstudier.

Eftersom ytterst få elöverkänsliga påträffats, som varit med i dessa testgrupper, bekräftas misstanken att forskarna inte använder äkta elöverkänsliga personer i dessa tester.

Jag gjorde nu en ny efterfrågan inför denna anmälan av SSM och fick veta att en elöverkänslig person hade ingått i ett test. Hon prickade alla rätt, men förvånansvärt nog blev hon inte kallad igen till en uppföljning, trots att hon borde ha varit en perfekt elöverkänslig testperson, som reagerade snabbt på, om fälten var av eller på.

Det är anmärkningsvärt att SSM påstår att dessa provokationsstudier på elöverkänsliga är seriösa och välgjorda

Det är anmärkningsvärt att SSM:s vetenskapliga råd godtar provokationsstudier som en vetenskaplig metod som kan svara på frågan om det finns ett vetenskapligt belägg för, om elöverkänsliga kan relatera sina sjukdomsbesvär till den artificiella strålningen i vår livsmiljö. Dessutom när det redan finns en dokumentation över mikrovågssyndromet och som beskrivs i den Ryska rapporten 1972 (bilaga1) som konstaterade neurologiska förändringar vid påverkan av mikrovågsstrålningen. Men också att Kjell Hansson Mild bekräftar i sin forskning att elöverkänslighet har fått en överreaktion i det autonoma nervsystemet (32) vilket också nämns i den Ryska rapporten (bilaga1)

*

 Det bör påpekas, att äkta elöverkänsliga personer, inte har något specifikt sinne, motsvarande hörsel, syn, smak eller receptorer i huden, för att snabbt kunna registrera mikrovågor. Reaktionen består av störningar i kroppsfunktionen som oftast är fördröjda och ofta uppträder efter exponeringen.

Fortfarande, efter drygt år 30 år, sedan de första bildskärmsskadade dök upp på 1980-talet, har ansvariga myndigheter inte ställt krav på en enda relevant och vetenskaplig forskning, för att förstå mekanismen bakom hur mikrovågor kan orsaka bestående skador/störningar i nervsystemets funktion, som leder till mikrovågssyndrom och elöverkänslighet samt en funktionsnedsättning av ständigt och fysiskt lidande. Tar man bort mikrovågsstrålningen ur livsmiljön, så känner sig de flesta helt friska, precis som vilken allergiker som helst som slipper exponeras för det utlösande allergenet.

De grundläggande felkällorna i dessa provokationsstudier

Fel 1. Forskarna har inte säkerställt, med biomarkörer, att det är elöverkänsliga de testar och inte mobillobbyister.

Denna avgörande vetenskapliga osäkerhet, gör att dessa studier faller pladask och saknar allt vetenskapligt värde, som bevis för att elöverkänsliga inte kan relatera sina sjukdomsbesvär till artificiell mikrovågsstrålning. Forskarna bakom dessa provokationsstudier, samt SSM, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten kan inte på något sätt vetenskapligt bekräfta/bevisa, att det verkligen är äkta elöverkänsliga de testar i alla dessa provokationsstudier, och inte industrilobbyister.

På dryga 30 år, har inte denna kategori forskare, som ”pysslat” med provokationsstudier på personer som sagt att de är elöverkänsliga, tagit fram en enda metod att säkerställa, att det verkligen är elöverkänsliga personer de testar och inte industrins lobbyister.

Andra och seriösa forskare har dock tagit fram biomarkörer, som identifierar elöverkänslighet. Reliable disease biomarkers characterizing and identifying electrohypersensitivity and multiple chemical sensitivity as two etiopathogenic aspects of a unique pathological disorder (35)

Följande biomarkörer har upptäckts:

Förhöjd histamin produktion,

Förhöjd halt Nitrotyrosin, 

Förhöjd halt Protein S100B, 

Förhöjd halt, Hsp27 och/eller Hsp70 chaperonproteine

Minskad mängd 6-hydroxymelatonin sulfat, 

Hypoperfusion i capsulothalamic (reducerat blodflöde genom thalamus, vilket kan leda till vävnadsskada eller celldöd, vilket tyder på att den inflammatoriska processen involverar det limbiska systemet (ett komplex av nervceller på insidan av hjärnans båda hemisfärer och där känslocentrumet finns). Påverkan på hypothalamus som trolig orsak till elöverkänslighet, beskrivs redan i den Ryska rapporten 1972 (bilaga 1).

Enligt SOU 2003:53, ( Sven Ove Hansson, Något om risker och kunskapens gränser) (54) borde dessa biomarkörer, var en enkel metod att fastställa elöverkänslighet, eftersom biomarkörerna är tydligt relaterade till just sjukdomen elöverkänslighet och mikrovågssjukan.

Fel 2. Strålning från omgivningen påverkar provokationsstudierna

Att omgivningens artificiella strålning påverkar testresultatet avslöjar två holländska studier. En studie som gjordes före utbyggnaden av 3G och en studie efter utbyggnaden av 3G Studierna kallas för TNO-studierna. Den första TNO-studiern gjordes 2003 (37, 38) före utbyggnaden av 3G. Då fick man ett signifikant resultat på 3G –signalen som användes i testet, redan vid SAR-värde på 0,000 064 W/kg. Jämfört med det svenska gränsvärdet på 2 W/kg.

När TNO-studien gjordes om 2008 (FAS-rapporten 2008 Forskning om elöverkänslighet och andra effekter av elektromagnetiska) (69) efter att 3G byggt över hela Europa fick man inget signifikant resultat eftersom det var omöjligt för äkta elöverkänsliga personer, att biokemiskt på några minuter kunna reagera på samma strålning som de redan var påverkad av från omgivningen.

Fel 3. Forskarna har använt sig av specialgjorda mobiler i testerna

Dessutom har denna kategori forskare använt sig av specialgjorda mobiler med en enda ren signal, trots att det finns vetenskapliga bevisa, att digital pulsad signal påverkar hjärnan. Denna kategori forskare har alltså medvetet tagit bort den artificiella strålningens egenskaper som kan misstänkas göra folk sjuka/skadade. SSM 2010:44 (ISSN: 2000-0456 Recent Research on EMF and Health Risk Seventh annual report from SSM)(9 ). EEG studierna visar effekter av pulsad GSM-signal på alfa-bandet, medan icke-pulsade signal inte visar effekter

Fel 4. Forskarna har bortsett ifrån att elöverkänsliga personer inte är en homogen grupp

Den Ryska rapporten 1972 (bilaga 1) skriver att komplexa reaktionsmönster är, bioackumuleringsmekanismer, anpassningsmekanismer, fördröjningsmekanismer mm som man sett i vetenskapliga studier. Men denna kategori forskare har, trots redan kända och komplexa reaktionsmönster hos personer som reagerar på mikrovågsstrålning, bortsett ifrån, att elöverkänsliga inte är en homogen grupp och därmed är det också omöjligt att få ett signifikant resultat. Metoden provokationsstudier med subjektiv bedömning, är inte en vetenskaplig metod i sammanhanget och än mindre seriös vetenskaplig forskning i sammanhanget, men det tycker märkligt nog SSM och SSM:s vetenskapliga råd, samt övriga ansvariga myndigheter.

I FAS-rapport 2012 (31) står det: Mer än 15 provokationsstudier (enkla eller dubbelblinda) har utförts på symptom som hänförts till exponering för radiofrekventa fält. Dessa studier har inte kunnat visa att människor upplever symtom eller förnimmelser oftare, när fälten är påslagna, än när de är avstängda Vad jag förstår av det jag läser, är att dessa ovetenskapliga och oseriösa provokationsstudier ligger till grund för påståendet, att det inte finns några hälsorisker relaterat till den artificiella mikrovågsstrålningen enligt.

En provokationsstudie från 1991 (Electromagnetic Field Sensitivity William J. Rea mfl) (40), där man successivt plockade ut de elöverkänsliga som reagerade lika snabbt och kunde testa en relativt homogen grupp elöverkänsliga personer. I det testet fick man ett 100 % signifikant resultat. Studien var tyvärr inte dubbelblind, men man hänvisar även till enkelblinda i FAS-rapporten 2012 (31), så varför inte hänvisa till denna studie?

Jag är själv elöverkänslig p g a en bildskärmsskada för 24 år sedan och vet att mikrovågs- strålningen i omgivningen påverkar nervsystemet, som i sin tur påverkar kroppsfunktionen på olika sätt (bilaga1). Det enda som hjälper mot denna oftast fysiskt smärtsamma och obehagliga störning i kroppsfunktionen är, att minska mikrovågsstrålningen i min livsmiljö. Jag har 24 års bevis för och erfarenhet av, att strålningen ger plågsam smärta i kroppen, så svåra magproblem att man inte kan äta, eller att man inte får tillräckligt med syre (34). Extrem trötthet, svidande smärta och värk i revbenen, muskelsvaghet, synproblem, alltså inte bara lite huvudvärk som myndigheterna ofta skriver.

Det finns inga som helst tveksamheter, att det är strålningen i miljön som orsakar sjukdom och ohälsa. Samma erfarenhet har alla andra äkta elöverkänsliga och mikrovågssjuka.

Utan vetenskaplig grund påstår SSM, Socialstyrelsen och Folkhälsomyndigheten att elöverkänslighet är en noceboeffekt, en förväntad rädsla för tekniken. Det är dock inte så enkelt, elöverkänsliga blir sjuka av strålningen fast de inte ser någon tekniskt apparat. Jag har personligen åtskilliga bevis för det. Likaså har andra äkta elöverkänsliga samma erfarenhet. Sanningen är, att det är de som använder tekniken som har blivit skadade. Eller exempelvis personer som råkar sova i hög strålning, från en basstation (ungefär 11µW/m2) i närheten, och som börja utveckla elöverkänslighet, efter att de köpt en miljöbil som innehåller teknik som också strålar mycket. Bägaren rinner över. Detta upptäckte fackföreningarna TCO och SiF bland sina medlemmar, att bägaren rinner över.

Jag kan inte på något sätt se att SSM arbetar utifrån sitt uppdrag, som att ta initiativ till forskning, för att motverka ohälsa och förebygga både akuta strålskador och risk för sena skador och uppskatta de risker som strålningen innebär såväl för befolkningen i sin helhet som för särskilda grupper som barn, äldre och känsliga personer, ICNIRP 2009 (28) och ICNIRP 2002 (29).

*

TILLÄGGAS KAN

Nu är det WHO som bestämmer sjukdomsdiagnoser. Mikrovågssjukan och elöver- känslighet är idag ett världshälsoproblem, eftersom hela världens befolkning nu exponeras för kronisk artificiell mikrovågsstrålning, från mobiltelefonins basstationer och annan trådlös teknik.

Lobbyistverksamheten är dock lika intensiv inom WHO, som den är inom EU, vilket framgår i brevet från, Federal Medical Biophysical CenterFederal Medical Biological Agency of Russia som den 1 mars 2017 skriver i ett brev till WHO (67): Det har just kommit till vår kännedom att WHO RF arbetsgruppen består huvudsakligen från nuvarande och tidigare ICNIRP medlemmar. Arbetsgruppen är inte balanserad och representerar inte den vetenskapliga majoritetens uppfattning som grundar sig på vetenskapliga resultat av effekterna av RF.

LÄS VIDARE – – –

Annonser